MHK - Tollarps IF:    29-19

2010-02-21
Referat från Östra Småland/Nyheterna av Thomas Wennerklint:
Mönsterås besegrade Tollarp med klara 29–19 (15–10) i en ganska odramatisk match.
– Segern var aldrig i fara, men spelet var lite upp och ner, säger Kjell Aldorsson i MHK.
Tollarp låg inför matchen snäppet före Mönsterås i tabellen och slog så sent som för en vecka sedan serieledarna Vetlanda, så en tuff match var att vänta.
Så blev det dock inte. Mönsterås började inspirerat med ett tufft försvarsspel som Tollarp inte kom igenom.
Hemmalaget tog snabbt ledningen med ett par bollar och sedan drog man ifrån.
– När vi gör som vi bestämt att vi ska göra så ser det bra ut, säger Kjell Aldorsson.
Gästerna spelade fantasilöst och hade stora problem att skapa lägen när alla i Mönsterås gjorde sitt jobb i försvaret. Dessutom var skyttet bedrövligt dåligt.
– Tollarp spelade fruktansvärt långsamt och sprang hem väldigt dåligt.
– Det gjorde att vi fick en hel del kontringar, säger Kjell Aldorsson.
Med tio minuter kvar av halvleken ledde MHK med 14-7 men Tollarp kunde krypa lite närmre och hyfsa siffrorna till 15–10 för Mönsterås i paus.
– Tyvärr tappar vi koncentrationen ibland och glömmer bort vad vi kommit överens om.

Trots att Tollarp fick spela med en man mer i början av andra halvlek var det hemmalaget som dominerade.
Med kvarten kvar hade MHK hela 23–14. Sedan slappnade man av lite i försvarsspelet igen och gästerna knappade in något. Vid ställningen 24–18 och tio minuter kvar tog MHK time out och fick ordning på spelet igen.
Slutresultatet skrevs till 29–19.
– Bitvis var det riktigt bra, men när vi går ifrån vår matchplan blir det lika dåligt, menar Kjell Aldorsson.
Ändå en stabil laginsats av Mönsteråsherrarna som aldrig gav Tollarp någon chans i den här matchen.
I och med segern är Mönsterås helt klara för spel i division tre även nästa säsong.

Målgörare: Målgörare: Henrik Ingvarsson 9, Mikael Lindqvist 5, Simon Toresson 5, Kjell Aldorsson 3, Mattias Franzén 2, Christian Karlsson, Erik Staaf, Erik Karlsson, Carl Renér, Roberto Sjöö